Att känna lycka.
Det är en häftig känsla, att utan nagon som helst anledning, utan att nagot speciellt har hänt känna sig lycklig. Det är ju inte sa ofta som man faktiskt slas av att man känner sig lycklig. Det är inte pa nagot sätt sa att jag skulle ga omkring och vara olycklig men allt flyter ju mest bara pa, och troligtvis alldeles för fort, i alla fall för min del.
Denhär helgen har vi bara hängt här hemma. Vi har gatt nagon promenad men annars har de mest varit läsa, äta och säng som gällt. Det är inte alls likt mig, men troligtvis just vad jag behövde. Alltsa har en känsla av lugn och närvaro infunnit sig. Och när jag skriver närvaro menar jag pa det sätt min fotoguru och vän Christer Strömholm pratade om. Att var närvarande med alla sinnen. "Konsten att vara där" som han sa. Tänk att det ska vara sa svart. Det later ju sa lätt.
Jag fick lust att fotografera. Det blev nagra bilder fran kvällsdoppet.
Det har varit sa förbenat varmt och blasigt i helgen att man inte haft lust att ga ut förrän pa kvällen. Men da blev det som sagt ett kvällsdopp.
Och den lilla konstnärinan har varit ovanligt produktiv.
Det blev nagra riktiga pärlor bla;
En höna.
"Det har tagit mig ett helt liv att lära mig att mala som ett barn."
Pablo Picasso
"Varje barn är en konstnär.
Problemet är att förbli en konstnär när man växer upp"
Pablo Picasso
Att vara närvarande. Att vara där. Att vara i kontakt med sig själv. Det är nog just de det handlar om för att det ska bli nagot resultat, av kvalité, vad det än gäller. Att vila i sig själv. Att vara sig själv.
Är det att vara lycklig ?
